Annica Dahlström är professor i histologi och neurobiologi vid Göteborgs universitet och har skrivit en bok – ”Könet sitter i hjärnan”.
I den skriver hon att flickor och pojkar är olika, och att samhället skall ha respekt för olikheter. Det handlar inte om alla män, alla kvinnor utan den statistiska merparten. Strikt vetenskapligt finns det ingen tvekan om att de av henne beskrivna skillnaderna finns.
Hon berättar också att hon är säker på att jämställdheten mellan könen och utvecklingen inom arbetslivet skulle ha gått raskare och till kvinnans fördel om grundläggande olikheter mellan könen uppfattats som självklara. Hon anser att samhället istället hakat upp sig vid tänkesättet att alla är lika.
Diskussionen kring boken har blivit häftig med många och arga röster.
Men, man säger ju att vi lever i ett demokratiskt samhälle, så - så långt allt väl.
Norrbottensteatern har haft ett tvåårigt jämställdhetsprojekt och i samband med det givit ut en bok.
När länsstyrelsens jämställdhetsdirektör fann att hjärnforskaren Annica Dahlström har del i texten i boken med ovanstående uppfattning, hotade hon att dra in finansieringen.
Ty (jag citerar) : "Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller. Dahlström är särartsfeministisk* och har som utgångspunkt att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen."
Med andra ord har Sveriges riksdag bestämt att det inte finns några biologiska skillnader mellan pojkar och flickor och att alla könsmönster är socialt konstruerade.
Hur var det nu? Mångfald? Demokrati?
* En vanlig uppdelning görs mellan särartsfeminism och likhetsfeminism.
Särartsfeministerna menar att kvinnor och män har biologiska egenskaper som skiljer dem åt. Detta visar sig också socialt, då kvinnan är mer lagd för vissa sorters yrken och sysslor.
.
